Högst upp i ett vitt hus i Malmö sitter en man med en laptop i knät som enda värmekälla. Som vanligt gör han inget annat än att se fram emot fotboll som förströelse denna kalla och blåsiga lördagskväll. Inte vilken match som helst förvisso, men nog borde det finnas annat att att göra? Stå i en bar och låtsas som om han inte var osynlig till exempel. Nej, Barcelona mot Real Madrid får det bli. Och mannen i det vita huset hoppas på hemmaseger. Gärna med förnedrande god marginal.
Det är fotboll som gäller som vanligt. Champions League ikväll. Jag har inte ens orkat kolla vilken match TV6 visar. Men det märker jag väl. Som vanligt är det knappast den mest attraktiva matchen som går i gratiskanalen.
Nåja, är det en trist match kan man ju försöka ta sig i kragen och tycka till om gårdagens krönika. Bild härifrån.
Jag trodde Zlatan skulle vara kvällens höjdpunkt. Utan konkurrens. Men vem kan motså resultatet av en fumlig astronaut? En verktygsväska som satellit. Den här artikeln med tillhörande bild är fantastisk.
Än en gång är det fotboll som kommer att rädda soffkvällen. Förhoppningsvis i alla fall. TV4 kl 2100 är det som gäller. EM-krönikan 2008. Patrick Ekwall är ansvarig verkar det som, vilket ger lite kluvna känslor. Jag gillar hans blogg och hans åsikter om sport är oftast ganska sunda, men ibland blir det lite för grabbigt.
I gårdagens Fotbollskanalen Europa tex (se del 1 här och del 2 här). Några killar sitter och grymtar när de ser storbröstade programledare från den italienska statstelevisionen. Lite för mycket helt enkelt. Men förhoppningsvis håller krönikan högre klass. Lika hög som SVTs från VM 1994 är att hoppas på för mycket, men peppen är i alla fall hög. Själv såg jag Grekland-Sverige på plats i Österrike och satt perfekt placerad på den sidan Zlatan dundrade in första målet och Petter Hansson snubblade in tvåan.
Dubbelmoral är förresten hur kul som helst. Jag sitter och funderar på om man skulle skriva ett inlägg om snyggaste TV-tjejerna och är alltså inte ett dugg bättre än andra...
Jag fortsätter att älta lördagen. Ny serie på TV6 var det ja. Flashpoint. Och jag lyckades trots ett "itchy trigger finger" se det mesta. Nån form av SWAT-historia som inte tillför något till genren var det i alla fall. Inte efter första avsnittet i alla fall. Gisslansituation, pang, ansvarig prickskytt darrig, ny kollega tittar förbi, blabla.
Nåja, genomsympatiske Enrico Colantoni (vana soffpotatisar känner igen honom från bla Veronica Mars och Just Shoot Me!) är med så jag lär säkert titta fler gånger. Vad skulle jag annars göra en lördagkväll runt 22?
En del av gårdagens babblande förtjänar uppföljning. I flera inlägg tom. Den svenska filmen Tic Tac nämndes och fick lite uppmärksamhet i mitt kanalhoppande. Svensk film har jag generellt svårt för. Det produceras oerhört mycket skräp på filmfronten i Sverige. Av det jag såg igår är Tic Tac inget undantag.
Men finns Tuva Novotny i rollistan blir det genast intressant. Vid 31 års ålder är det bara till att erkänna. Tuva är mitt livs stora kärlek. Hade det inte verkat så jobbigt att stalka någon hade jag säkert legat i riskzonen för ett besöksförbud. Nåja, jag nöjer mig att se henne på skärm lite då och då. Och kanske är kärleken på väg att falna. Jag har nog inte sett ett helt verk med henne sen Norrmalmstorg gick på tv. Numera kan jag ju dock läsa henne i skrift. Trevligt det också.
Vill man inte läsa om eller av Tuva, kan man lyssna på henne här. Från hennes sommarprogram på P1 2006. Gotta love det faktum att Sveriges Radio lägger ut materialet. Det finns tom bonusmaterial som jag inte hört tidigare. Tack SR!
Mycket burktittande idag. Filmarkivet är fullt med filmer som borde ses, men som vanligt blev det bara oengagerat tv-tittande. I favoritsoffan. Inget fel i oengagerat tittande. Det är så det oftast blir nuförtiden. Men jag önskar att jag orkade vara lite mer finkulturell. Se 4 månader, 3 veckor och 2 dagar tex. Den ligger och väntar. Och viskar till mig. Men den får vänta. Kanske tills den skriker riktigt högt...
Nej, blev det en del fotboll idag. Kultur det också förvisso. Blackburn mot Liverpool var först ut. På Vinnys några kvarter bort såg jag tre Liverpoolmål och ett av Blackburn. Ingen klang- och jubelföreställning, men helt ok underhållning. Tillsammans med öl och hamburgare.
Sen blev det slötittande och kanalhoppning för hela slanten. Första Narnia-filmen gillade jag inte speciellt mycket när jag såg den första gången. Som bakgrundsförströelse samtidigt som Bloglineskontot töms funkar den. En stund. Med facit i hand borde jag givetvis kollat in spansk ligafotboll istället. 2-5 blev det i matchen mellan två av de lag som känns ganska ointressanta. Men orka bry sig om Gijon och ett randigt Madridlag orkade jag inte. Idag i alla fall.
Andra kvällsmatchen på TV4 Sport var allt annat än ointressant. Barcelona mot Valencia. Hade jag inte varit en sådan orolig själ hade den fått all min uppmärksamhet. Men hur kunde den få det? Ny serie på sexan, miljardtals olästa sajter på internet, alldeles utmärkta 28 dagar senare och Tic Tac fick en del uppmärksamhet. Men jag såg i alla fall se Barcas andra mål. Jösses, vilket spel. Från eget straffområde till motståndarnas. Ren och skär fotbollspoesi.
Nu är det snart dags för en Imovane och sängen. Tills pillret verkar rullar Arkiv X på dansk TV2. Golden oldie. Till min besvikelse noterar jag dock att danskarna numera använder orginaltiteln istället för det mycket roligare Strengt Fortroligt. Det var bättre förr...
Allt är redan gjort. Hjulet, månraketen och badsaltet har vid det här laget många år på nacken. Utrymmet att vara unik finns förvisso. För andra. Jag är ganska grå och fantasilös. Det här är alltså ytterligare en blogg i ett redan överbefolkat cyberuniversum. Den handlar om utsikten från min soffa. Från soffan tittas det på bilder. En del rörliga. Andra inte. En del texter läses, skummas, ignoreras. Ibland inhämtas det upplevelser från andra ställen än soffan. Men inget unikt. Inget som inte finns att läsa på hundratals, tusentals andra ställen.Och kanske finns det inte här så länge. Mitt attention span är kort. Om en vecka är det säkert tyst som i graven här igen. Innan någon hunnit läsa något alls. Jepp, så blir det troligen.
För protokollets skull: 31, Skåne, penisbärande, 186/44/73, singel, anställd, lat.
Högst upp i ett vitt hus i Malmö sitter en man med en laptop i knät som enda värmekälla. Som vanligt gör han inget annat än att se fram emot fotboll som förströelse denna kalla och blåsiga lördagskväll. Inte vilken match som helst förvisso, men nog borde det finnas annat att att göra? Stå i en bar och låtsas som om han inte var osynlig till exempel. Nej, Barcelona mot Real Madrid får det bli. Och mannen i det vita huset hoppas på hemmaseger. Gärna med förnedrande god marginal.
Det är fotboll som gäller som vanligt. Champions League ikväll. Jag har inte ens orkat kolla vilken match TV6 visar. Men det märker jag väl. Som vanligt är det knappast den mest attraktiva matchen som går i gratiskanalen.
Allt är redan gjort. Hjulet, månraketen och badsaltet har vid det här laget många år på nacken. Utrymmet att vara unik finns förvisso. För andra. Jag är ganska grå och fantasilös. Det här är alltså ytterligare en blogg i ett redan överbefolkat cyberuniversum. Den handlar om utsikten från min soffa. Från soffan tittas det på bilder. En del rörliga. Andra inte. En del texter läses, skummas, ignoreras. Ibland inhämtas det upplevelser från andra ställen än soffan. Men inget unikt. Inget som inte finns att läsa på hundratals, tusentals andra ställen. Och kanske finns det inte här så länge. Mitt attention span är kort. Om en vecka är det säkert tyst som i graven här igen. Innan någon hunnit läsa något alls. Jepp, så blir det troligen. 
Inlägg
